Vi dammar av en gammal odödlig klassiker (?) så här några dagar innan dopparedagen. Alstret i fråga är den vällagrade julfilmen från 2004. För vissa odödlig och ett oumbärlig julafrodisiakum, för andra en total bagatell.

Som vanligt var projektet inte in i det minsta detalj planerat. Men vår spontanitet var i symbios med fru fortuna och SMHI. Fem av förhoppning spända spjuvrar drog till skogens rand samtidigt som var gran i Grönklitt var höljd i vinterns mjäll.

När väl utomhusstudion var med kärlek fulländad kunde man nästan förnimma russin och kaneldoften slungas mot våra frostbitna anleten.

Vår ständige kulturstrateg Knogen bjöd på hornspel och egenhändigt ihopsnickrade mästerverk på lokalmål. Han placerades mellan två kvinnliga i vinterns skrudar klädda fägringar gestaltade av Lena och Min.

Knyttarna var ett kaserat inslag från föregående års totala julfilmshaveri. Men med hårt klippande och sänkt ribba så togs dom till nåder och blev ett till synes lyckat sidospår.